Finns det någon som börjar på...?

Barnmorskan kom in i väntrummet.
-Finns det någon som börjar på...? Nej, jag har glömt bort namnet. Jag hade så bråttom ut. Eeeehhhh. Jag heter Solveig, är det någon som ska till mig?

Så började besöket hos vår nya barnmorska. Den första barnmorskan vi träffade i våras var helt fantastisk, fick oss att känna oss utvalda och kom med trevliga råd. Hon ska själv ha barn, så vi fick en ny.

Hela besöket i dag fortsatte i samma stil som det började.
-Jag har inte din journal framme, så jag kan inte veta något om dig. Eeeehh, jag måste skriva ut din journal. Och då passar jag på att skriva ut några andras journaler också. Och här hittar jag dubbletter i vår patientlista. Det måste jag ordna till nu.

Efter att hon fixat med patientlistan, som alltså inte hade något med oss att göra, försvann hon ut i rummet. M bevärdigade hon inte med en blick under hela besöket förresten.

Så skulle vi bestämma nya tider.
-Jag har det körigt nu, så vi får vänta med nästa besök till mitten av juli. Och sen tar vi en tid i början av augusti. Jag har sen semester, så jag är borta sen. Då får ni träffa nån annan.

Klart att vi inser att vi bara är en i raden av patienter, men det här var faktiskt att ta i. H hade för första gången högt blodtryck. I vanliga fall är det väldigt lågt, men en viss upprördhet visade sig på blodtrycksmätaren... Till och med bebisen försökte hålla sig undan. M fick sitta kvar i rummet bredvid och inte riktigt vara med när bebisens hjärtljud skulle lyssnas på.

-Nej, jag får inte fram några hjärtljud. Den ligger nog mot mammans ryggrad och sprattlar med armar och ben.

Tror vi det att den inte vill bli undersökt av den där barnmorskan.

Så i morgon ringer vi till stället och ber att få en ny. Det ska ju vara kul och specciellt att gå dit, inte kännas som man besvärar en väldigt upptagen person, som helst vill gå hem eller i alla fall ta nästa patient.

Som ett litet tillägg: när H ringde barnmorskan förra veckan sa barnmorskan lite snäsigt "ja, men det här ju ditt andra barn". Någons journal hade hon fått fram då, men inte var det H:s... Vi borde anat oråd redan då (ok, det gjorde vi men bestämde att hon skulle få en andra chans).