Zeke har flyttat hem

Efter en lång, skön sommar i Älvsjö flyttade Zeke hem i dag. Hon åkte till sitt sommarpensionat redan i början av juni på grund av renoveringen. På förmiddagen i dag målade vi de sista fönsterbrädorna och vi känner oss rätt färdigrenoverade.

Zeke fann sig snabbt till rätta. Hon gick runt och strök sig mot nya dörröppningen, inspekterade badrum och bibliotek och la sig sen på sin matte och spann.

Så nu är det åter dags att katt-säkra hemmet. Inga vaser med blommor eller vattenkaraffer på bordet utan uppsikt. Se till att stänga alla garderobsdörrar, men komma ihåg att ha badrumsdörren öppen. Däremot inga öppna fönster (tur att det börjar bli lite svalare).

Nya prylar

Vi har lånat en bärsele, en babybjörn. Det är enklare sagt än gjort att sätta på sig selen första gången... Så småningom lär man väl få in snitsen.

SÅ här långt kom vi första gången. Selen är på, men tyvärr måste man äta upp bäbisens huvud för att den här varianten ska fungera.

Så fort vi ätit middags ska vi försöka sänka selen på något sätt.

Parkteatern i sommar

Varje sommar inleds med ambitionen att "i år ska vi verkligen gå på Parkteatern och se alla pjäser". Men alltför ofta blir det liksom inte av, trots att pjäserna ofta spelas i Vitabergsparken, som ligger fem minuter från där vi bor.

Den senaste veckan har vi dock kommit iväg hela två gånger. Först på Lise och Gertrud. De har spelat på Parkteatern tio år i rad och vi såg dem förra året. Väldigt charmigt och de är otroligt duktiga (men de var roligare förra året...).

I dag såg vi Heja världen show med poeten Bob Hansson. Det var nästan helt fullsatt, men vi lyckades ändå få bra platser trots att vi kom sent. Men... nej, det var rätt trist det hela. Det kändes mer som "roliga timmen" i skolan, så vi smet efter bara en halvtimme.

På vägen hem fastnade vi rätt länge vid en hundgård, där det utspelade sig ett hund-drama. Två hundar, en tax och en bostonterrier (?) sprang runt som galningar och lekte intensivt. Sen kom en border terrier, som så gärna ville vara med. Efter ett tags nosande på var sin sida av staketet fick den komma in och fick vara med och springa. Det var mycket roligare att titta på än Bob Hanssons show.

Det tog väldigt lång tid att promenera hem. Magen drar ihop sig och blir hård som en basketboll och då måste det stannas och pustas. Så här stor har magen hunnit bli.

Fina fina katter

Vi har hunnit med en massa på semestern. Bland annat besöka en kompis i Västerås, som har gård där. Där fanns det två stora katter och två små.

"Den stora magens tid", som det stod i en bok vi läste, har helt klart börjat. Nu är det besvärligt att knyta skosnören (tack M, som hjälper till att knyta!), nya byxor har fått köpas och det fungerar inte att äta normalstora portioner... Rätt som det är vaknar bebisen och börjar röra sig och då går magen i vågor, även på utsidan.

Weekend i Eskilstuna

I bröllopspresent fick vi ett presentkort, där det fanns en mängd olika aktiviteter att välja på. Vi beslöt oss för en cityweekend, som vi tillbringade i Eskilstuna.

Vi bodde på ett trevligt hotell, Clarion Bolinder Munktell. Två hotellnätter, frukostbuffé, eftermiddagsfika och middag båda dagarna ingick. Hotellet är den gula byggnaden i bakgrunden, som var huvudkontor för Bolinder-Munktell-koncernen.

I Eskilstuna ligger Parken Zoo, som är en jättestor djurpark. Det var förstås en av huvudattraktionerna för oss. Förutom kängurus fanns det miniflodhästar, näsbjörnar, tigrar, leoparder och apor.

Vi besökte också ett minibryggeri, där de gjorde lokalt öl. Det var hårda medlemsregler för att få köpa öl, men med hotellet som garant fick vi testa. En av oss fick testa Eskilstuna Jubileumsöl och storsäljaren Frösunda. Den andra fick testa det lokala vattnet...


Å andra sidan fick vattendrickaren äta bullar på eftermiddagsfikat.

Det är nån därinne

I dag var vi hos (den snälla och duktiga) barnmorskan. M fick lyssna på bebisens hjärtljud med en gammeldags trätratt. Barnmorskan tycker att trätratten är bättre än den elektroniska mikrofonen, men för att H också skulle kunna lyssna på hjärtljuden använde hon den också. Det dunkar på precis som det ska, det lilla bebishjärtat.

Vi fick svar på de frågor vi gått och grunnat på (bland annat: måste man få dropp? vad ska vi ha med oss att äta när vi åker in till bb? hur många alvedon ska man äta för att få stopp på inflammationen i foten?). På frågan om det var något H skulle tänka på när det gäller kosten, till exempel undvika socker, fick vi svaret: ät precis vad du vill och känner för den här sista tiden.

Så det blir chokladkaka till efterrätt i dag. För det är precis vad H vill ha för att fira ett lyckat besök hos barnmorskan. :-)

Nästa besök blir i början av september och då ska barnmorskan kolla om bebisen har vänt sig och fixerat huvudet nedåt.

Är det inte det ena...

...så är det det andra.

H har klarat sig - peppar, peppar - från bäckenuppluckring, illamående på morgonen, ryggproblem, åderbråck och en hel massa annat som tydligen är rätt vanligt när man är på tjocken. Istället har hon fått... hälsporre.

De åtta kilo som hon hittills gått upp tillsammans med platta sommarskor var tydligen tillräckligt för att ta knäcken på ligamenten i fötterna. Egen diagnos gjordes i helgen med hjälp av Google och skoinlägg inköptes på apoteket. I morse var hon hos en ortoped, som bara kunde konstatera att diagnosen var helt riktigt, men det finns inget att göra åt saker mer än vettiga skor och alvedon för att dämpa inflammationen.

Hur det känns med hälsporre? Ja, som att ha ett riktigt stort blåmärke under hälen. Eller rättare sagt, hälarna, för den andra började värka i dag.

Så H har tillbringat dagen i väldigt lugnt tempo. M började i går sortera och framför allt damma alla böcker i biblioteket. Två rivna väggar och två års vanligt damm går helt klart inte obemärkt förbi. Fyra pappkassar med böcker har sorterats ut för att lämnas vidare till Små smulor eller något annat second hand-ställe. Resten av böckerna har sorterats i pocket/inte pocket/skönlitteratur/deckare/facklitteratur till skillnad från tidigare när de stod enligt färg.

Med två veckor kvar av semestern känns boksortering som ett lagom ansträngande jobb.