Rätt sak på rätt plats

Det fick bli två bilder, för på den första såg man den nya mixern på den nya hyllan bra. Men då var ju inte M med... Så då fick det bli en bild till :-)

I julklapp fick vi en praktiskt mixer. Staven hänger på väggen och så kan man enkelt mixa, riva, strimla eller vad man nu vill göra. Det passar väldigt bra, för det blir ett och annat vitkålshuvud nuförtiden. Gott både i maten och som sallad.

Hyllan ser ut som den alltid suttit där, tycker vi, trots att den kom upp först i går. Så är det ju med inredning. En del saker tar lite tid men å andra sidan blir de helt rätt!

God jul, god mat, gott sällskap

Så har vi firat jul. Vi började redan den 23 december med julklappsöppning och champagne hemma. Dagen efter, på självaste julafton, åkte vi tåg till Gävle. Bara det var ju ett äventyr. Man får nämligen inte ha med sig mer än handbagage (japp, flygplansstyle) på tåget. Glöm stora väskorna, alltså. Men vi la upp vår stora resväska (med fara för både egna ryggar och medpassagerares huvuden) på hatthyllan och så fick det vara bra med det.

I Gävle möttes vi av M:s mamma och pappa, som skjutsade oss till Ockelbo. Där dukades ett härligt julbord upp. Det kan inte ha varit lätt att sätta ihop ett julbord för en diabetiker, en vegetarian och en som inte är så förtjust i grönsaker... Men hjältinnan bakom julbordet hade gjort ett strålande jobb! Tackar!
Så var vi i Ockelbo i tre dagar fyllda med god mat, Mamma Mia, god dryck, trevliga promenader i vintrigt snölandskap och gott sällskap.

Nu är vi hemma igen och möttes av en glad katt.

Been there, done it

Just hemkommen från en vecka i Egypten. Först fyra dagar på flodbåt längs Nilen med stopp för diverse sevärdheter. Sen två dagar i Kairo med pyramider, sfinx och Egyptiska museet (Ulrikke: ja, allt vi lärde oss på Humanities fanns på museet!). Dessutom 28 grader varmt, sol och ljust.

Tacka vet jag utländska konserver

Med M:s diabetes har vi börjat studera innehållsförteckningar på ett helt nytt sätt. Eller, ärligt talat, vi har börjat studera dem överhuvudtaget.

Då blir man snabbt varse att svensk mat, ja, den är oftast inget vidare. Massor av tillsatser, socker, druvsocker, konserveringsmedel... listan är lång. Utländsk mat däremot, innehåller det som syns på framsidan och inget mer. Prosciutto är ett utmärkt exempel. Det går inte att köpa svensk om man vill undvika socker. Italiensk eller spansk går bra. Ska det vara svensk utan socker blir den så dyr att det inte är värt det (den är säkert inte heller lika god).

Konserver likadant, upptäckte vi i dag. City gross i Kungens kurva visade sig ha en uppsjö av små trevliga konserverburkar från Polen och Kroatien. Så nu har vi bunkrat goda patéer inför julafton och även en och annan sen kväll före det.

Bara namnet gör ju att man måste köpa det - Army Style Goulash - made in Poland. Det blir M:s lunch i morgon. Oemotståndligt!

Fröjda dig, det är aaaaadvent

Vi har varit på adventskonsert i Katarina kyrka. Kanske sjätte, sjunde gången i rad för H, tredje gången för M. Det är riktigt maffigt. Katarina kyrka är jättestor och har en fantastiskt akustik. Alla katarinakörerna är med och det är de nummer där alla sjunger på en gång som är bäst. Från början var H:s kompis med i kören och det var så hon hamnade på konserten från början. Nu är inte kompisen med längre, men kompisens man och pappa kämpar fortfarande på.

I år hade de slängt in några nya, moderna låtar. Det hade de kunnat skippa. Vi vill bara ha de gamla godingarna, som In dulci jubilo, Hosianna, Dotter Sion och Hallelujuakören.

Nytt för i år var Tomorrow shall be my dancing day, en av H:s favoriter all time. Den här missade de i år.

Efteråt gick vi hem, åt fisksoppa och beställde biljetter till konsert med Sisters of Mercy i mars. Från det ena till det andra, liksom.

Till middagen drack vi ett vin, som vi köpte i Barcelona för ett och ett halvt år sen. Pescatore heter det. Det visade sig vara ett spontanjäst vin (alltså det skulle vara spontanjäst, det var inget som hänt i flaskan av misstag). Kul!

Så får man nöjda kunder

Grattis Yogashala! Ni har verkligen förstått hur man får nöjda kunder utan att det kostar mer.

Det är nämligen så här: vi köpte ett klippkort på Yogashala, tio gånger för 1300 kronor. Vi använde kortet i onsdags och sedan dess är det spårlöst försvunnet. Vi hade i och för sig bara två klipp kvar, men det kändes ändå väldigt retsamt.

I dag gick vi förbi studion för att se om vi eventuellt glömt kortet där. Läraren gick igenom alla kvarglömda kort, men hittade inte vårt. Då frågade hon hur många klipp vi hade kvar och så gav hon oss ett nytt kort, där hon kryssat i alla rutor utom två.

Så nu har vi ett kort, vi kan utnyttja våra två sista klipp. Och gissa om vi tänker köpa ett nytt kort på den här studion när vi gjort det!

Inte är det som räkor...

Det har varit en fiskhelg. Först hokifilé i går och så fiskgryta i dag. Katten är sååå lycklig och går runt i köket och jamar och jamar. I ett obevakat ögonblick lyckades hon dessutom hugga en räka, som stod på tining på köksbänken.

Som tröst för att det inte blir så mycket fisk för henne fick hon kattgräs, som stått på tillväxt i några dagar. Alltid något, sa katten.

Annars så laddar vi för att gå ut i snöstormen. Nåja, det är inte snöstorm än, bara några flingor i luften, men det ska tydligen bli värre framåt natten.

Färglös tröst i kylan

Se. En färglös sallad. Bra mat för diabetiker - få kolhydrater och bra fett. Men framförallt (slog det oss när M hade lagt upp allt) en hälsning från Medelhavet! För visst är det så här de ser ut - salladerna du får in när du beställer något på den lokala syltan i Banyuls, på Poros i Figueres? Ganska färglöst, enkla råvaror och ändå så, så, så fruktansvärt gott. Idag, när vinterkylan kommit till stan, får det livet att kännas lite bättre. Det finns hopp. Vi kanske inte befinner oss vid medelhavet med våra kroppar men själen minns.

PS. Det smakade gott också. DS.

Kul med kort

I går kväll var vi på restaurangen Vapiano. De har ett roligt och smart system. När man kommer in i restaurangen får man ett kort, som ser ut som ett kontokort. I lokalen finns bar och öppna kök. Ett kök för pasta, ett för antipasti och ett för pizza. Så ställer man sig i en lämplig kö, beställer maten och ser när den lagas. Om man beställer pizza får man med sig en beeper, som larmar när pizzan är färdig. När man fått maten registreras kostnaden på kortet. Samma sak i baren - man beställer ett glas vin och håller helt enkelt upp kortet mot kortläsaren.

Sen läser de av kortet när man går ut och först där betalar man.

Och maten var god. Hedvig åt pasta med kalkon och apelsinsås. Mattias åt en jättetallrik carpaccio och en stor sallad. Och så drack vi några glas vin till det...

Vi var där med Hedvigs jobb. Perfekt ställe för en sådan tillställning.

Fibrer i nytt format

Det här har blivit någon sorts matblogg... Den här gången vill vi presentera nötpatén, som gjordes i helgen. Den var riktigt god och smakade faktiskt rätt kött-likt. Vi åt cumberlandsås till, som passade bra.

Apropå cumberlandsås, så kan vi berätta att det inte finns sådant i Spanien. Väldigt trist när vi var där förra sommaren och hade köpt gåslever och ville köpa cumberlandsås till den. Vi åkte till ett supermarket, som var stor som en lada och hade hur mycket varor som helst. Men inte cumberlandsås. Vi frågade personalen, som såg frågande ut en lång stund till de plötsligt lyste upp och visade oss vägen till Campbell-sopporna...

Vi testade ett nytt sorts ris, kornris. Det smakade som... gröt (tyckte H, som börjar bli trött på saker som smakar gröt när det inte ska vara det).

Många spännande rätter - och några mindre exotiska

Vi har fått en nystart när det gäller maten. Gamla maträtter, som gjordes på slentrian, har kastats ut. Nu gäller nya spännande rätter, gärna med någon ny sorts korn eller havre istället för potatis och ris.

Vissa riktiga höjdare har det blivit, som kryddig löksoppa och de goda surdegsbröden.

Ibland blir det... inte lika roligt. För det fungerar så här med mat: en del smaker blir bättre när man lägger ihop dem. Som creme fraiche och lime. Det blir världens godaste, och enklaste, sås. För det smakar mer än creme fraiche och lime. Det blir något nytt. Och särskilt när det gäller vegetarisk mat så kan man få fram de mest fanastiska smaker med ganska små medel.

Gårdagens rågmjölsbiffar hade kunnat bli så.Något nytt, någon kulinarisk härlighet. Rågmjöl, vetekli, lök blandades och stektes. Det smakade... ja, precis som det låter: stekt gröt. Varken mer eller mindre. Till det kamuthavre. Som H tyckte var riktigt gott och M tyckte smakade mjöl. Men vad man än tyckte kom kamuthavren verkligen inte till sin rätt tillsammans med... stekt gröt.

Så här ser Hs matlåda till kvällen IHM ut. Kanske blir det en macka från kiosken i kväll trots allt.

Vi håller istället tummarna för nötpatén (pecannötter och valnötter) som vi också gjorde i går men som fick ligga och vänta i kylskåpet. Det kan väl inte smaka gröt om den i alla fall. Eller?

Sugar, sugar, honey, honey

Det har varit ett tag sen vi skrev. Det beror på att vi håller på att vänja oss vid att Mattias har diabetes. Han fick reda på de för två veckor sen. Så här fina blommor fick vi av några kompisar som krya-på-dig-hälsning. Tack för det H och F!

Egentligen är det ingen större omställning när det gäller maten. Vi åt bra redan innan. Nu blir det förstås ännu större fokus på att det ska vara fettsnålt, sockerfritt och fiberrikt, men i stort sett äter vi som vi gjorde tidigare.

Vi har vågat oss på några nya recept. M har till exempel börjat baka goda surdegslimpor. Nästan en vecka tog det för degen att bli just sur. För några timmar sedan tog vi ut de första limporna och de är både nyttiga och goda!

Piggvar är gott, sa katten

Festlig fredagsmiddag blev det med piggvar. In i ugnen på 100 grader i en timme. Till det smörfräst charlottenlök och pressad potatis.

Vi var inte de enda som var intresserade av piggvaren. Zeke pep och snodde sig runt fötterna på oss när piggvaren stod i ugnen.

Vi försökte ge Zeke vanlig kattmat, men hon satt bara och surade framför matskålen. Inte förrän vi la lite fisk på en tallrik framför henne ville hon äta. Och visst, vi förstår henne. För fisken blev fantastiskt god!

Hurra för Arlanda Express

I vår kamp mot de myndigheter och framför allt företag som behandlar oss illa kom turen till Arlanda Express, som kör snabbtåget mellan Stockholm och ja, Arlanda. Deras slogan är att det bara tar 20 minuter att ta sig till stan.

När vi kom hem från Frankrike gick det förbaskade tåget i halvtimmestrafik, så vi fick vänta på den kalla perrongen i 25 minuter. Sen segade sig tåget på några bitar när det väl gick, så några 20 minuter till stan var det definitivt inte!

Vi skickade ett e-brev till Arlanda Express när vi kom hem. Två dagar senare låg det två nya biljetter i brevlådan samt ett trevligt brev. Det tackar vi för!

Undvik Poståkeriet om du kan

Äntligen har våra element kommit. Fast de har bara anlänt Stockholm, inte vår lägenhet.

Det fick vi reda på genom ett brev från Poståkeriet. De var här i fredags för att lämna elementen, men konstaterade att vi inte var hemma... Nej, det är ändå rätt vanligt att folk är borta på dagarna om man inte kommit överens om något annat i förväg.

Så nu står våra element i Tomteboda. Där kan vi hämta dem, skriver de generöst i brevet vi fick. Om vi vill ha dem levererade hem kostar det 495 kronor. De kommer mellan 9 och 16 och det finns ingen möjlighet att närmare bestämma tiden.

Ska man alltså ta ledigt från jobbet en hel dag för att kunna ta emot varor man beställt och betalat för?

Nej, Poståkeriet vet inte vem de gett sig i lag med. Nu kommer hornen fram på både M och H! Sista ordet är definitivt inte sagt i frågan. Förutom att vi kommer aldrig mer att köpa något som transporteras hem av Poståkeriet!

Practise makes perfect. Hopefully...

H har varit på IHM, kvällskursen i ekonomi, marknadsföring och verksamhetsorganisation. I dag har det varit ekonomi i sex timmar. Vi har räknat på längden och tvären, skrivit resultatredovisningar, räknat fram täckningsgrad och täckningsbidrag, analyserat, tagit fram break even... Puh! Nu ska de nya kunskaperna få sjunka in över natten, så ska jag ta tag i det i morgon eftermiddag igen.

M är på smokingmiddag i Stadshuset. H var medbjuden men kunde ju tyvärr inte vara med eftersom det var skola. Så här i efterskott tycker H fortfarande att det var trist att missa en tjusig fest, men med tanke på det som gicks igenom i dag är hon glad att hon gick till IHM ändå. Förhoppningsvis lönar det sig i längden.

Äntligen - kamerasladden är hittad!

med snoriga näsor och hostiga halsar känns det kul att kunna kolla på bilderna från Banyuls.
Bilderna visar själva stranden, vår terass, en ost som luktade förfärligt men var mycket god, gränderna i Banuyls, utsikten över vingårdarna längs Pyreneernas sluttningar (observera de smala branta vägarna) samt en bild på GPS:en som visar hur långt det var till olika vingårdar från vårt hus.

Nä, jag ska spotta

H har varit på vinprovning. Mer än 60 viner fanns att prova och det var bara att gå runt och hälla i glaset. Och ja, visst ska man spotta. Men det var bättre att bara ta en liten klunk av vinerna. De som var mindre bra hälldes ut. De bra kunde man prova en liten klunk till av. Det fanns champagne, vitt och rött. Christal-champagnen spottades definitivt inte ut.

Nästan det bästa var att efter vinprovningens slut fick H med sig två flaskor hem till M. Två riktigt fina sydafrikaner, som skulle kosta sidådär 450 kronor styck - om de gick att få tag på i svenska affärer.

...så vi åkte till Frankrike

Det är ju lite knepigt vad man kan skriva på en blogg och inte. Det verkade hur som helst dumt at annonsera att vi skulle åka bort en vecka, så det får bli berättelse i efterhand.

Inte heller blir det några bilder precis i dag, för kamerasladden ligger långt, långt ned i en påse med sladdar och andra grejer. Vi håller nämligen på att göra om i arbetsrummet. I går var vi på Ikea och köpte nytt skrivbord så då vräkte vi ned alla grejer som låg på gamla skrivbordet i en påse... Men håll ut - bilder kommer.

Vi var i Banyuls, som ligger i södra Frankrike. Vi hyrde ett trevåningars stenhus. Från terassen såg man Pyrenéerna och Medelhavet. Inte dumt alls! Vädret var fint, 25 grader och sol i flera dagar. I några dagar var det lite mulet, men då fick vi sitta på terassen och läsa istället för på stranden. Det fungerade alldeles utmärkt det med.

Vi drack lokalt vin, i alla fall rosévinet var gott. För vitt och rött prövade vi vin från andra delar av landet. Det verkade dumt att dricka inte-så-gott-vin när man är i Frankrike bara för att man mååååste vara lokal... Vi åt också några riktigt läskiga ostar. De luktade väldigt illa, men var så goda och lena när man väl fick upp dem på gaffeln. Men det var nästan så att de morrade åt oss.

Men det är ju... Frankrike

Trots att man är trött måste man ju äta. Och vad passar bättre dagen efter än pizza. Vi beslöt oss ändå för att försöka oss på att göra en hemma, som ju känns lite bättre än en sådan man köper.

När vi tog ut den ur ugnen upptäckte vi att den ju ser ut som Frankrike. Och god var den.

Trevlig bröllopsfest, men i dag är i trötta

I går var vi på bröllopsfest. En kollega till Hedvig gifte sig på en klippa i Göteborgs skärgård i somras och i går var det stor baluns. I dag är vi ganska trötta. Det har varit en lugn dag med mycket vila.

Så här såg Mattias ut:

Och så här såg Hedvig ut:

Inre frid - och ömma armar

I helgen var vi på yogakurs. Två timmar på fredag, lördag och söndag. Vi testade den mest fysiska sorten, ashtanga yoga. Inte helt enkelt, men vem tror att man ska lära sig 5000 års visdom på en helg?

Yogan sätter igång allt möjligt i kroppen. Man kan bli trött för att nästa gång bli pigg. Ledsen eller glad.

I dag har vi varit och tränat på egen hand, alltså utanför kursen. Då upptäckte vi att lärt oss en hel del.

Ett problem är dock att man inte ska äta tre timmar före passet. Det blir lite knepigt, när passet börjar 19.30. Vi åt vid 17.30-tiden och det var nog lite för nära passet. Nu gick dett bra ändå , men när man hänger upp och ned halva tiden så ska man nog vara lite försiktig.

Så blev det höst och det väldigt plötsligt

Sommarhettan, som gjorde att vi inte kunde bo i lägenheten, försvann väldigt plötsligt. Istället fick vi regn och storm. Då passar det bra med några tillbakablickar från sommaren.

Så här härligt var det på Mattias födelsedag. Hans mamma och pappa kom ned för att fira. Även H:s pappa var på plats. Födelsedagsfriandet inleddes med champagne och presentöppning på soliga gården.Vi har inte bara sett exotiska djur på Kolmården. Vi var också på "Levande fäbod" i Ockelbo. Där fanns det getter och...
...kossor som man fick klappa.


Trots att vi haft chansen flera gånger har det inte blivit något bad i år (hittills). Vi har varit nära vatten flera gånger ändå. Alltid något.


Vi har kört en hel del bil. Först till Borgholm. Sen till Ockelbo. Och sen till Gysinge över dagen. Vi ska berätta om gysinge-turen framöver... När Hedvig körde tog Mattias bilder. Det som fångade hans intresse var den nya bandyhallen som håller på att byggas i Sandviken. Så här ser den ut från ett bilfönster...

Zeke evakuerad

Det är underbart med sommarvärmen! Men... med våra sju fönster i söderläge och liten möjlighet att vädra blir det vääääldigt varmt i lägenheten. Trots neddragna persienner hela dagarna och fläkt på nätterna blir det nästan outhärdligt varmt.

För att inte prata om hur varmt det är för katten. Vi kan ju gå ut och svalka oss, men Zeke har hittills legat inne och varit varm och slö. I går evakuerade vi Zeke till Älvsjö. Där är det svalt och skönt inne samt både sol och skugga ute. Det passar nog bättre för en liten katt.

Tån som ser ut som en korv

Mattias har fått en ond tå. För några veckor sedan blev den lila och knottrig. Sen blev den normal några dagar. Sen blev den ännu mera lila. I dag var han hos doktorn och fick salva. Nu har tån blivit röd och svullen... Förmodligen är det de nya träskorna han köpte för några veckor sedan. Det är så mycket impregnering och lösningsmedel och allt vad det är att det tydligen inte är helt ovanligt med allergisk reaktion.

Träskorna är slängda. Nu hoppas vi på snar bättring av tån.

Vi besparar er bild på tån.

Bröllopspresenten på Kolmården

När vi gifte oss fick vi ett besök på Kolmården i present. I förra veckan var vi där tillsammans med de trevliga givarna. Dagen började med lite regn, men det sprack snabbt upp till härligt solsken.

Först åkte vi genom safariparken och tittade på giraffer, antiloper, björnar och lejon. Sen var det stor picknick med allt man kan tänka sig - sallad, rökt ost, rostbiff, kalkon, inlagda vitlökar och oliver, kräftstjärtar, gott bröd, ost och melon...

Sen gick vi runt i djurparken. Tigrarna var bäst. Man kom riktigt nära dem med bara ett nät eller en glasruta mellan. Till sist såg vi delfinshowen, som var en riktigt höjdare!

Rundvandring på Skogskyrkogården

Har du inte varit där är det dags att göra det! Du som varit där vet att det är helt fantastiskt. Skogskyrkogården i Enskede är ett av Sveriges världsarv. För de flesta stockholmare är det en kyrkogård, men det är så mycket mer. Det handlar om så mycket historia, inte bara arkitekturhistoria utan också hur vi ser på döden. Och livet. Gå rundturen säger vi bara. Varje lördag och söndag klockan 13. Här kommer några bilder:Här är Greta Garbos grav. Hedvig var den enda journalisten som var med när den gravsattes! Familjen gjorde en kupp, för de ville ha en stillsam jordsättning, och lurade alla journalister. Men en journalist ville de ha med för att teckna ned jordsättningen för eftervärlden :-)

Eftermiddagsnöjen en torsdag

Mattias jobbade hemma i dag och mötte Hedvig vid Kungsträdgården efter jobbet. Där tittade vi på en utställning "Signspotting" med roliga skyltar. Här är sidan, där skyltarna är hämtade.

Sen började det ösregna. Vi hann med den enda bussen som går i stan just nu. Det är ju buss-strejk... Men en buss, nummer 71, går faktiskt ändå, så vi hann undan regnet.

Mitt emot busshållplatsen ligger en klädaffär, som Hedvig tänkt gå in i många gånger. I dag blev det av. Hon hittade en klänning, en tröja och...

Sen gick vi hem. Först gjorde vi kakor, som Hedvig ska ha med sig på jobbet i morgon. Mattias hade gjort middagsmaten i förvägs, så det var bara sallad som skulle göras. Sen kunde vi sätta oss ned till en riktigt god middag med recept från Cranks. Det var först citron- och äggsoppa och till huvudrätt nötlimpa. Nötlimpan var gjord av just nötter och bakad i ugn med tomat- och ost. Otroligt gott. Och otroligt mättande!

Där du la den, förstås

Hedvig ska jobba hemma i dag, men el-sladden till datorn var borta. Hela lägenheten vändes upp och ned i jakten på sladden. Till slut hittade Mattias den - i vedkorgen. Under pappkartonger och handskar. Det är nog det sista ställe man letar på. Och nu blev det också sista stället :-)

Det måste ha varit Zeke som lagt den där.

Snygga stolarna - igen

Vi kan inte få nog av de snygga stolarna. Vi = Hedvig, Mattias och... Zeke. Zeke tycker också att det är mysigt med fårskinnet... Så när vi inte är hemma (eller tar foton på stolarna) ligger det kökshanddukar på sätena. Zeke verkar lika nöjd att ligga på handdukar som direkt på stolen.

Äääntligen fredag och en lång helg framför oss. Vädret är kanon! Vi gick en promenad efter jobbet och kollade (och köpte) kläder. Sen blev det quinoa- och bönsallad till middag.

Nu ska vi försöka sänka temperaturen i lägenheten så att det blir sovbart. det kan nog ta ett tag, eftersom det fortfarande är minst 20 grader ute...

Sånt gör man i hus

Vi har bott två veckor i huset i Älvsjö medan föräldrarna var bortresta. Att bo i villa förpliktigar. Då måste man göra sånt här.

Christian the lion

Den här lilla filmen får man inte missa!

Marängtårtan som inte var meningen

Till midsommarfirandet hade vi fått i uppdrag att fixa efterrätt. Efter mycket funderande kom vi fram till att en marängtårta passade bra. Dels känns det somrigt, dels passar det alla olika allergier som fanns i sällskapet.

Kvällen före stannade vi uppe extra sent för att marängen skulle bli färdig. Vi gjorde efter alla konstens regler. Det var några droppar ättikssprit. Vi vispade i en glasskål. Vi gjorde den så tjock att vi kunde vända skålen upp och ned. In i ugnen på 100 grader i en och en halv timme. Sen skulle den stå till ugnen kallnat.

Ska vi skriva upp marängen på listan över grejer att ha med? frågade vi oss redan på kvällen. Nej, vi kommer ihåg den, sa vi. Samma morgon när vi skulle åka frågade vi oss igen - ska vi skriva upp det på listan? Nej, vi kommer ihåg.

Vi packade in allt i bilen och for iväg. På vägen handlade vi jordgubbar, spraygrädde, chokladsås och strössel, glass och frysta bär. Allt för att något skulle passa alla. När vi kommit nästan ända fram stället där vi skulle vara kom vi på det: vi hade glömt marängen i ugnen.

På sista macken innan vi kom fram handlade vi mer glass och kakor istället... Tråkigt att vi glömde tårtan, men då visste vi i alla fall vad vi skulle äta när vi väl kom hem.

På midsommardagen åkte vi hem. Vi såg fram mot marängtårtan. Hedvig var jätteförkyld och sov i tre timmar. När hon kom upp var det dags att göra middag. Pastagratäng lät enkelt och bra. Medan tomatsåsen kokade ihop drog Hedvig på ugnen för att den skulle bli varm i tid.

Vad konstigt! Det luktar bränt! sa Mattias när han kom ut i köket. Vi tittade på spisen och kom fram till att det nog var något som fastnat på platten. Men det blev inte bättre. Det luktade bara mer och mer bränt. Plötsligt kom vi på det: marängtårtan! Den stod ju kvar i ugnen och mådde inte bra av gratängtemperaturer.

Det kom grå rök ur ugnen när vi öppnade den. Vår fina marängtårta fick ryka av sig på altanen. Så här såg den ut då. Det fick bli glass till efterrätt istället!

Heldöda hackspetten eller karatekatten

Det räckte med en timme ute. Sen hade Zeke fångat och dödat en hackspett! Hon såg så nöjd ut där hon satt bredvid den stackars pippin. Det hade man nästan inte kunnat tro om den gamla tjocka katten...

I morgon är det midsommar och dags att äta sill och potatis och dansa kring midsommarstången. Vädret ska tydligen bli rätt bra, inget regn sägs det. Det vore ju första gången i mannaminne man skulle fira midsommar utan regn.

Äntligen är de på plats!

I bröllopspresent önskade vi oss Laminostolar - snygga, svenska, designmöbler som är ritade 1956. Och det fick vi! Gästerna hade samlat ihop och för en månad sedan beställde vi dem. De kom i går. Nu står de i biblioteket och är såååå snygga!

Vi har nu nya inredningsplaner för biblioteket. Ut med stora soffan (som inte syns i bild) och in med fler låga bokhyllor. Det kommer bli hur snyggt och stilrent som helst!