Kvällen före stannade vi uppe extra sent för att marängen skulle bli färdig. Vi gjorde efter alla konstens regler. Det var några droppar ättikssprit. Vi vispade i en glasskål. Vi gjorde den så tjock att vi kunde vända skålen upp och ned. In i ugnen på 100 grader i en och en halv timme. Sen skulle den stå till ugnen kallnat.
Ska vi skriva upp marängen på listan över grejer att ha med? frågade vi oss redan på kvällen. Nej, vi kommer ihåg den, sa vi. Samma morgon när vi skulle åka frågade vi oss igen - ska vi skriva upp det på listan? Nej, vi kommer ihåg.
Vi packade in allt i bilen och for iväg. På vägen handlade vi jordgubbar, spraygrädde, chokladsås och strössel, glass och frysta bär. Allt för att något skulle passa alla. När vi kommit nästan ända fram stället där vi skulle vara kom vi på det: vi hade glömt marängen i ugnen.
På sista macken innan vi kom fram handlade vi mer glass och kakor istället... Tråkigt att vi glömde tårtan, men då visste vi i alla fall vad vi skulle äta när vi väl kom hem.
På midsommardagen åkte vi hem. Vi såg fram mot marängtårtan. Hedvig var jätteförkyld och sov i tre timmar. När hon kom upp var det dags att göra middag. Pastagratäng lät enkelt och bra. Medan tomatsåsen kokade ihop drog Hedvig på ugnen för att den skulle bli varm i tid.
Vad konstigt! Det luktar bränt! sa Mattias när han kom ut i köket. Vi tittade på spisen och kom fram till att det nog var något som fastnat på platten. Men det blev inte bättre. Det luktade bara mer och mer bränt. Plötsligt kom vi på det: marängtårtan! Den stod ju kvar i ugnen och mådde inte bra av gratängtemperaturer.
Det kom grå rök ur ugnen när vi öppnade den. Vår fina marängtårta fick ryka av sig på altanen. Så här såg den ut då. Det fick bli glass till efterrätt istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar